Text: Alva Bergland

Omslagsbild: Eda Salihov

---

Den pågående inflationen av podcasts behöver inte nödvändigtvis vara något negativt. Gemenskapen växer när tillgängligheten ökar, och i poddvärlden finns det något för alla.

Dagens sista Zoom-möte är avklarat, datorns lock är ihopfällt, ute faller regnet och jag finner mig själv stirrandes in i väggen. Jag är brutalt uttråkad och vill ta del av något engagerande. Det första jag gör? Skannar av poddlistorna för att se om jag hittar just det specifika avsnitt som jag idag är intresserad av. Det kan vara Nordkoreas historia, italienska viners speciella aromer, eller varför inte göra ett svandyk ner i Bitcoin-världen? Chansen att det finns poddar och podd-avsnitt om just dessa ämnen är, utan att kolla, ganska stor.

I Sverige 2021 råder det inflation på poddar. Inte bara i Sverige, utan jag skulle våga påstå att det är ett globalt fenomen. Ett välkänt skämt bygger till och med på följande scenario: två ganska medelmåtta killar i 20-års åldern börjar, efter några öl in, diskutera om ”inte de borde starta en podcast” om typ schack. Min spontana och ytterst personliga reaktion, (förmodligen grundad i att jag, trots fullt normalt IQ, aldrig förstått mig på schack), är att det inte behövs. Men det finns en mängd personer där ute i stugorna, med exakt samma intresse som dessa två killar, som hade lyssnat slaviskt varje vecka när ett nytt avsnitt släppts av denna hypotetiska podd.

Ta Max Hamilton som exempel, poddmakaren bakom en rad olika poddar med snäv inriktning på specialintressen. Exempelvis podden med det passande namnet ”Töntarnas afton”, där det diskuteras allt från Resident Evil till NWA. I reportaget berättar Max Hamilton att han genom åren funnit en stark gemenskap i sina specialintressen – som resultat av sitt poddande.

Så är denna inflationen något dåligt? Jag tror faktiskt inte det. Ja, det finns poddar om det mesta och nej, allt kanske inte faller dig i smaken. Men med dessa otroligt smala poddar öppnas dörrar till en gemenskap som man för något decennium sen inte ens vågade drömma om.
Trots min ringa ålder på 23 år kan jag minnas en tonårstid utan podcasts, sjukt nog. Då var dina specialintressen var dina egna, gömda i det innersta rummet och du fick söka dig till internets mer obskyra forum för att kunna diskutera med likasinnade. Men nu är den inre nördigheten ute för allmänheten att skåda, och likasinnade kanske till och med ägnat en hel podcast åt just det där specialintresset. Älskar du japansk konst från 1800-talet? Ja, men slå på avsnitt 68 av podden ”Artcurious”.

Har du gröna fingrar och vill desperat förvandla din vissnande balkong till ett grönskande paradis? Ja, men släng på ett avsnitt av ”Trädgårdssnack” och bli låt dig svepas med i snacket.
Min ömma moder lyssnar på en podd om stickning, när hon- ja, du gissade rätt – stickar.

Till slut hittar jag det perfekta botemedlet mot min tristess. Jag slår på avsnitt 54 av ”Vinrookies” och lutar mig tillbaka med en passionerad diskussion om fransk rosé i hörlurarna, medan regnet fortsätter strila nerför fönstret.