Text & foto: Jesper Ahlcrona

---

Under de senaste tio åren har podcasten gått från trendande mediefenomen till att bli en naturlig del av människors vardag. Tidningshusen har anammat formatet och 2020 blev Göteborgs-Posten nominerat till Stora journalistpriset för poddserien Systrar. Inför Göteborgs 400-årsjubileum är tidningen aktuell med en ny säsong av podcasten Bröta på som ska vara en liten present till göteborgarna.

– Någon som ska ha något?

– En stor konjak, säger Kristian Wedel och harklar sig. 

Det är Ina Lundström som ställer frågan. Hon är på väg till köket på Göteborgs-Postens redaktion för att hämta kaffe inför förberedelserna av podcasten Bröta på. Trots att det är maj har inspelningarna av terminens säsong inte börjat än, men under helgen har Kristian Wedels fått halsproblem och hans stämma präglas av ett skrovligt vibrato.

– Vi ska göra fem program och fyra av dem ska spelas in den här veckan. Meningen är att vi ska knyta ann till Göteborgs 400-årsjubileum och ge göteborgarna en födelsedagspresent. Det kommer vara både högt och lågt, antingen en glassmaskin eller integration.

Podcasten Bröta på är inne på sin tredje vända och produceras av Göteborgs-Posten. Likt de tidigare två säsongerna är det journalisten och ståuppkomikern Ina Lundström och GP:s Göteborgsexpert Kristian Wedel som sitter bakom mikrofonerna. Podcastens koncept är att de två ska prata om stadens historia på ett ”litet tyket” sätt och vara osams om allt, men viktigast av allt: hålla sig borta från skepparkavajtonen.

– Lokalhistoria kan ibland bli lite tungt. Så mixen av att jag är lite farbroderlig och Ina ung och tyken gör att det blir lättare att ta till sig. Ganska ofta bollar jag upp historiska utvikningar så raljerar hon på det. Jag vet inte hur många år som skiljer mellan oss, kanske femton, men det ska uppfattas som att vi två kommer från olika generationer, säger Kristian Wedel.

Podcastformatet har under de senaste tio åren gått från trendande mediefenomen till att bli en naturlig del av människors vardag. Journalister har anammat formatet vilket har lett till nya möjligheter att skapa och producera journalistik på. Hantverket som tidigare var beroende av en studio, och därmed förbehållet radiohusen, har tack vare teknikutvecklingen öppnats upp. Med hjälp av en telefon kan en podcast spelas in närsomhelst, varsomhelst och av vemsomhelst.

Konsumenterna har också omfattat podcasten som för många människor är ett naturligt inslag i vardagen, det visar undersökningen Infinite dial från företaget Edison Research. Rapporten, som kommer en gång per år och är den mest omfattande i sitt slag, mäter den amerikanska befolkningens mediekonsumtion. En hel avdelning i rapporten redogör podcastlyssnandet och resultatet tenderar att ligga nära det svenska lyssnarbeteendet. Enligt rapporten har andelen av amerikanerna som lyssnar på en podcast minst en gång i månaden ökat från tolv procent 2012 till 41 procent 2021.

En journalist som tidigt använde sig av det nya medieformatet var Expressens dåvarande chefredaktör Thomas Mattsson. Tillsammans med Jan Helin, då chefredaktör på Aftonbladet, startade han 2013 podcasten Mattsson Helin. Podcasten blev starten på en ny era mellan de två tidningarna som efter många år av bråkande om upplagor begravde stridsyxan och började i stället diskutera journalistik ur kvällspressens konkurrerande perspektiv.

– Det var Alex Schulman som kom med idén. Vid den här tiden fanns det inga riktiga mediapoddar och han påpekade att det fanns ett hål på marknaden. Normalt brukade jag och Jan stå på olika scener som Stockholm Media Week eller Almedalen och hålla föredrag, men helt plötsligt kunde vem som helst höra Expressen och Aftonbladets chefredaktörer prata i två timmar varje vecka om aktuella frågor.

Enligt Thomas Mattsson medförde podcastformatet två nya sätt att producera och förmedla journalistik på. Det ena var samtalspodcasten där två personer kunde nischa sig inom ett ämne och föra ett branschnördigt samtal som personer inom samma yrkesområde kunde ta del av för att lära sig men också hänga med i de senaste inom branschen. I podcasten Mattsson Helin fördjupade sig de två chefredaktörerna varje vecka i vad som hände för tillfället inom journalistiken eller så resonerade och spekulerade de om branschens framtid. Dessutom gjorde de ett flertal fördjupningspodcast som grävde i allt från Estoniabevakningen till Palmemordet.

Det andra sättet var tillgängliggörandet av fråga-svar-intervju. Helt plötsligt kunde en massa människor, däribland en hel del okända människor, bjuda in kändisar och andra för att sitta och prata i en timme. Tidigare var det nästa uteslutande Ekot som gjorde det i sin lördagsintervju. Men till skillnad från Ekots ganska ansvarsutkrävande intervju kunde de nya podcastsen inom fråga-svar-genren få ett mer personligt samtal.

– Radiointervju ökade snabbt och är fortfarande väldigt starkt. Format som Värvet med Kristoffer Triumf och Nemo möter med Nemo Heden utvecklats. Det har också utkristalliserat sig från att vara den generella intervjun till att bli framgångsintervjuer eller vd-intervjuer. Det finns ett stort antal nischer inom den här genrer som vuxit fram, säger Thomas Mattsson.

– Under vintereftermiddagar, när snön faller ner, är det snudd på filmiskt att se ut över staden, säger Kristian Wedel.

Han står på femte våningen i GP-huset och blickar ut över Trädgårdsföreningens grönområden och Lorensbergs höghus som tornar upp sig där bakom. Vid Polhemsplatsen har Göteborgs-Postens redaktion varit belägen sedan 1935, men på 1990-talet fanns det långt gångna planerna på att flytta till ett nybyggt tidningshus på Hisingen.

– Jag fick höra när jag började för drygt trettio år sedan att inte vänja mig vid att vara i den här byggnaden, redaktionen skulle ändå flytta till andra sidan vattnet snart.

Flyttplanerna har emellertid inte genomförts i praktiken och den göteborgska journalistiken produceras inom samma väggar som den gjort sedan mellankrigstiden. Däremot har det skett stora förändringar i medielandskapet. När Kristian Wedel började sin journalistiska karriär fanns det en tydlig uppdelningen mellan vem som producerade medieformaten: tidningshusen gjorde en tryckt tidning, radiohusen sände radio och tv-husen levererade tv-sändningar. Idag har fördelningarna lösts upp och de flesta mediehusen använder sig av alla tre berättarformerna för att producera journalistik. Göteborgs-Posten har idag fler strängar på sin journalistiska lyra än för trettio år sedan. Textjournalistiken är alltjämt huvudsysslan, men dagligen släpps ett nyhetssvep i podcastformat och så fort stora lokala händelser inträffar sänder de genom sin webb-tv med en reporter på plats.

”En mängd av de verktygen är oanvändbara eller åtminstone behöver man använda sig av nya verktyg i podden.”

– Kristian Wedel

Som ett kvitto på att den tidigare fördelningen mellan mediehusen lösts upp blev Göteborgs-Postens granskande reporter Michael Verdicchio och fotografen Meli Petersson Ellafi nominerad till Stora journalistpriset 2020 för deras podcast Systrar som granskade sexhandel med unga tonårsflickor.

Emellertid behöver journalisterna som är vana att jobba i text tillgodogöra sig nya verktyg och fundera över hur man gör för att nå fram i ljudformatet, berättar Kristian Wedel.

– Hela den verktygslåda som jag tillägnat mig under trettio år, nämligen hur man gör för att en text ska tända till, hur man skiftar perspektiv och tempus, hur man skiftar från allmänt till episodiskt, hur man är rolig och när man bör vara det. En mängd av de verktygen är oanvändbara eller åtminstone behöver man använda sig av nya verktyg i podden. Det vi diskuterar är snarare hur mycket energi vi ska in med i sändningen. Hur glada ska vi låta? Hur entusiastiska ska vi vara?

Trots att berättande i tal kräver en del andra verktyg än berättande i skrift vilar ändå Kristian Wedels kunskaper om ämnena som tas upp i podcasten Bröta på på många års erfarenhet. Researchen har pågått under hela hans yrkesliv och det är svårare att veta vad som ska vara med än att hitta ämnen att prata om. Han är också fascinerad av att människors tålamod för i podcastlyssnandet verkar vara hur stort som helst, men tror att förklaringen ligger i att de allra flesta tycker det är “schysst att lyssna på ett bra samtal”.

– Min idol är Melvyn Bragg på BBC som har podcasten In our time. I den kan han till exempel prata med professorer från Oxford University om hur man ska tolka Gilgamesheposet eller något uppror i Indien 1852. Och de gör det så fint, det är så brittiska kultiverat, säger Kristian Wedel. 

– Det är ju också därför podcastformatet är så tilltalande, det är så billigt, fortsätter Ina Lundström. Det går att göra utan en stor publik. En dammig BBC-reporter kan inom formatet nå en stor publik ändå, medan man inte hade sagt “ta två timmar i veckan så riggar vi upp kameror och fixar sminköser.”

”Journalistik är inget jobb, det är ett kall.”

– Thomas Mattsson

Men bara för att det är billigt att producera en podcast, i jämförelse med tv till exempel, är det inte givet att inkomsterna är så stora. Bröta på inbringar inte några pengar till Göteborgs-Posten utan görs för att bygga tidningens varumärke.

Utöver Bröta på är Ina Lundström en av grundarna till den populära podcasten Flashback Forever. För att den ska gå runt har de börjat använda sig av Patreon som är frivilliga donationer från lyssnarna.

– Det möjliggör att vi kan gå runt. Jag tror konsumenter börjat förstå att det kostar pengar att lägga den tiden vi gör för att släppa ett avsnitt varje vecka, säger hon.

Thomas Mattsson är inne på samma spår. Han menar att det behöver utvecklas affärsmodeller för att podcasten ska fortsätta att användas som journalistiskt hantverk. Inom TV har det utkristalliserats begrepp som fri-tv och gratis-tv och i tidningsbranschen finns det numera gratistidningar och låsta sajter. Han tror att det kan bli ett scenario där en del av podcastinnehållet kommer finns tillgängligt gratis i kortare format men att hela sändningen kommer vara tvunget att betalas för.

– Journalistik kostar pengar. Journalistik är inget jobb, det är ett kall. Och man kan nog inte förvänta sig att få betalt för varje minut man jobbar och man kan inte heller bestämma när man ska jobba, man jobbar när det behövs. Vid något skede så måste någon betala för att en här journalisten ska kunna äta mat, betala för sin hyra och ha råd med sin bandspelare för att kunna göra sin podd, säger Thomas Mattsson.

På Göteborgs-Postens redaktion hörs ett dovt knappande på de elektriska tangentborden som med täta mellanrum överröstas av att kaffemaskinen brummar till. Kristian Wedel och Ina Lundström går in i podcaststudion som är placerad i ett rum i den södra flygeln av redaktionsvåningen. Ina tar av sig skorna och sätter sig i skräddarställning på en av de två kontorsstolarna. Framför henne monterar ljudredaktören Andreas Granath en ny mikrofon.

– Om du skrattar ordentligt en gång, Ina.

– Ha ha ha, näe, nääääe!

Andreas Granath vinklar mikrofonarmen framför Ina Lundström lite närmare hennes mun. Han håller ljudinspelaren i handen och kollar skärmens decibelstaplar som hoppar upp och ner.

– Och så pratar du en gång.

– Var det 1726, du skojar Kristian. Fy fan vad gött!

Andreas lägger ner ljudinspelaren på skrivbordet.

– Då är det bara att köra.