I spelbolagens händer
Text & foto: Carl Bolinder
Thomas Fingal var bara tonåring när han fastnade framför de enarmade banditerna. Idag, tre decennier senare, är han en av 340 000 svenskar som lever med spelproblem – och som ständigt tvingas höra spelreklam i radio och podcasts. I en bransch som ligger i händerna på spelbolagen fick fotbollsmagasinet Offside nog och valde integriteten före pengarna.
– Vi kände att det är för pissigt, för smutsigt helt enkelt, säger chefredaktören Anders Bengtsson.
Året är 2002. Den svenska sommaren har även den här gången bytts ut mot regn och rusk. I Lidköping har Thomas Fingal, 26, precis avslutat säsongen där han spottat in mål för IF Heimer. Men det blir inget mer spel i division 3-klubben för Thomas som ska flytta hem till värmländska Degerfors. Inget fel i det, i och för sig. Men hans sambo Therese och tvååriga dotter Julia har lämnat honom och han behöver börja om.
Therese har fått nog av sin pojkväns spelande. Casino, slot machines, poker, betting. Ibland blir det bättre men slutar oftast i det sämre. Berget av skulder växer sig högre och Thomas spelar bort både sina och andras pengar.
– Jag kunde spela bort en hel lön på en kväll. Men jag kommer såväl ihåg när hon lämnade mig, att hon sa “det är inte pengarna, det handlar om att du inte är närvarande någonstans”. Hon hade rätt – jag var helt borta, säger Thomas.
Väl hemma i Degerfors når inte skuldberget någon topp. Det finns ingen. Thomas hittar nya lån hos nya banker, och använder sig av SMS-lån. Hundratusen, tvåhundra tusen, trehundra tusen. Allt kommer ändå vinnas tillbaka.
– Man tror verkligen det. Man hatar sig själv men man fortsätter ändå, för att man ska vinna tillbaka alla pengar. Den perioden efter Therese lämnade mig var nog en av mina värsta kriser.
På Masthuggskajen i Göteborg har ett gäng skateboardåkare tagit ett sällsynt soltillfälle i akt och provar nya trick längst vattnet. Inte långt därifrån, på Lagerhusets andra våning ligger fotbollsmagasinet Offsides redaktion sedan 2017.
Här samsas tidskriften om ytan tillsammans med de andra magasinen Filter och Skriva. Med idén om långa och berättande reportage startade Mattias Göransson Offside tillsammans med Tobias Regnell vid decennieskiftet. Numera är magasinet förknippat med Anders Bengtsson och Johan Orrenius. Duon, som delar på chefredaktörskapet, har ett par hektiska majveckor bakom sig, med släpp av årets tredje nummer.
Anders och Johan har kartlagt den svenska EM-sommaren 2004 när landslagets stjärnor intog Portugal. Men det är inte anledningen till att vi har satt oss i ett litet konferensrum längst in på den redaktionen den här dagen. Anders ska berätta om beslutet de fattade i oktober 2018. Ett beslut som gav eko utanför läktarna, fotbollsplanerna och Sverige.
– Jag minns att det engelska magasinet When Saturdays Comes refererade till “Swedish magazine Offside” när de också tog beslutet. Det kändes stort, säger Anders.
”Hur ska vi kunna granska avtal och liknande och samtidigt prata om spelbolagen i vår podd?”
Anders Bengtsson
Hösten för tre år sedan gick chefredaktörerna in till dåvarande vd:n Anna Falck och berättade att de ville stoppa all spelreklam. Förslaget togs inte direkt emot med öppna armar. Utan spelbolagens reklam i papperstidningen, webben och podcasten skulle Offsides annonsintäkter minska med över en halv miljon kronor om året. Detta i en tid där övriga annonsintäkter redan sjunker till följd av jättarna Googles och Facebooks intåg på marknaden. Men Anders och Johan stod på sig.
Anledningarna var flera. Först och främst den journalistiska integriteten.
– Spelbolagen styr mycket av svensk fotboll, så hur ska vi kunna granska avtal och liknande och samtidigt prata om spelbolagen i vår podd? Där blev det konstigt, säger Anders.
Spelbolagen ville att annonserna skulle integreras i podcastavsnitten, något som är väldigt vanligt inom podcastvärlden. Anders och Johan kunde bli ombedda att prata om matcher med bra odds eller till och med flygas till arenor där event hölls i samband med matcher.
– Pengarna fanns verkligen där men sådana grejer sa vi nej till. Spelbolagen ville liksom att vi skulle vara deras kompisar. Vi kände att det var för mycket. Vi var tydliga med att ska det vara poddannons så är det endast väldigt klinisk uppläsning som gäller: “Vi gör det här i samarbete med”, och så vidare.
Anders och Johan upplevde länge att spelreklamen inte var rätt. Mejlkorgarna hade under åren fyllts med brev från spelberoende personer eller föräldrar vars söner eller döttrar tagit sina liv till följd av spelandet.
– Vi kände att det är för pissigt, för smutsigt helt enkelt. Och det är något som finns i allas närhet. Jag har själv en kompis vars bror vara nära att ta sitt liv.
Enligt Folkhälsomyndighetens senaste statistik lider omkring 340 000 människor i Sverige av någon form av spelproblematik. Det är alltså runt tre procent av befolkningen som har spelandet utom kontroll och får negativa konsekvenser i livet.
– Det är så många vi vet. Men det är väldigt svårt att få exakta siffror, eftersom det inte har varit ett prioriterat område förrän de senaste åren, säger Ulla Romild, utredare på Folkhälsomyndigheten.
I och med nya utredningar och lagändringar – exempelvis måste alla svenska spelbolag ha en licens och spelare kan sätta sig själv på spelstopp – diskuteras spelproblem i högre grad i Sverige idag. Samtidigt ökar spelreklamen. Den syns och hörs på tv, i radio, på internet, och i podcasts. I fjol satsade spelbolagen 3,7 miljarder kronor på reklam i Sverige.
– Det gör mig förbannad. Om jag hör eller ser en reklam stänger jag av. Jag tycker att de borde förbjudas, säger Thomas Fingal.
Det är svårt för Ulla Romild och Folkhälsomyndigheten att se exakt vilken eller hur stor påverkan reklamen har på Thomas och andra personer med spelproblem.
– Men det kan trigga spelande, absolut. Det är lättare för en person med spelproblem att se spelreklamen eftersom spel finns i dennes huvud hela tiden. Våra undersökningar visar att det finns en viss skillnad på om man varit i kontakt med reklam eller inte.
Spelbolagens marknadsföring ska enligt spellagen vara måttfull, inte vända sig till personer under 18 år och inte marknadsföra spel direkt till en spelare som stängt av sig. I framtiden kan vi komma att se mindre spelreklam. Vid årsskiftet föreslog regeringens spelmarknadsutredning, ledd av Anna-Lena Sörenson, reklamförbud på dagtid för högriskspel. Det skulle i sådana fall innebära att förbud mot spelreklam i radio, tv och strömmad media mellan 06:00 och 21:00.
Konferensrummets väggar täcks av urklipp ur Filters senaste upplagor. Både Filter och Offside har ett märkligt år bakom sig. Coronan har tagit ut sin rätt på framför allt lösnummerförsäljningen som har minskat drastiskt eftersom ingen reser längre.
– Vi tjänar ju mest pengar på flygplatserna och de stora tågstationerna i Sverige, berättar Anders.
Ekonomiskt ser det ändå “helt ok” ut. Snart tre år har gått sedan Offside valde att säga upp all spelreklam och det har blivit så tufft som de trodde. Men magasinet försöker satsa på prenumerationer och det går framåt. Podcasten är dock fortfarande gratis för de i snitt 35 000 lyssnarna.
Offside använder sig av andra annonser men i en bransch som är så förknippad med betting, hur överlever man som sportpodd utan de stora spelbolagen?
– Det är en svår fråga. Sportjournalistiken ligger ju i spelbolagens händer och det känns som att det bara kommer bli värre i framtiden. Men jag tror att man behöver vara transparent och säga till lyssnarna: “nej, vi kan inte syssla med den där reklamen, vi behöver ert stöd” och försöka skaffa sig prenumeranter, säger Anders och fortsätter:
– Jag tror ändå att många är villiga att betala 20–30 kronor i månaden för en podcast. Det handlar om att få många bäckar små.
”Det är min största sorg, att jag varit en frånvarande pappa. Jag önskar jag kunde få en ny chans men det kan jag inte.”
– Thomas Fingal
Thomas är en lovande fotbollsspelare i början av 90-talet. Efter Degerfors IF:s avancemang till allsvenskan får den 17-årige anfallaren ett lärlingskontrakt. Ändå är fotbollen inte det viktiga i livet – han har redan fångats av någonting annat. En kväll när pappa Gunnar inte är hemma smyger Thomas ner till en tobaksbutik på Medborgargatan.
Där, längst inne i hörnet, förbi godislådorna, snuset och cigarettpaketen, upptäcker han de enarmade banditerna. Thomas drar i den där armen. Drar och drar och slutar inte dra. Till slut plingar det till och färgerna på skärmen sprätter i de maniska ögonen. Adrenalinet sprutar i kroppen och kicken går inte att jämföra med att göra mål på Stora Valla. Thomas lyckas spela bort såväl lön som studiebidrag, men också fotbollskarriären.
– Hade det inte varit för spelandet, hade jag kanske blivit något i fotbollen, säger Thomas.
Ångesten efter misslyckandet i “Rö’vitts” A-lag har etsat sig fast i Thomas. Mycket har hänt i hans liv sedan dess men spelproblemen har i stort sett varit intakta. Våren 2010, ett år efter att han och dåvarande flickvännen Anna-Karin fått sonen Noah, var han inlagd på ett behandlingshem i Kolmården men det dröjde bara fyra månader innan återfallet kom.
– Det går inte att beskriva hur det känns. Det är som ett rus, som med vilken annan drog som helst. Trots att du vet att det är dåligt så går det inte att hålla sig ifrån.
Förhållandet med Noahs mamma Anna-Karin tog slut fort och relationen är fortfarande trasig. Idag lever Thomas tillsammans med flickvännen Angelica och deras son Milo, 3 år, i en trea i Örebro. Dessutom bor Noah där varannan vecka. Dottern Julia har blivit 21 och flyttat till Göteborg. Kontakten har aldrig riktigt funnits där, de pratar ibland men Julia har förklarat att hon inte gillar sin pappas spelberoende.
– Det är min största sorg, att jag varit en frånvarande pappa. Jag önskar jag kunde få en ny chans men det kan jag inte.
Thomas blickar mot Milo som skuttar runt i köket utan att bli det minsta trött. Däremot har han lyckats spilla ut en kaffekopp och pappa får torka upp. Även om Thomas inte alltid har funnits där för sina barn, så är det tack vare dem han fortfarande står på benen.
– Det är de som har gjort det värt att leva. Utan dem skulle jag inte vara här, det vill jag lova. Jag har googlat många gånger på hur man bäst avslutar sitt liv, men då har barnen dykt upp i tankarna.
Nu gör han allt för att ge Milo och Noah en så bra uppväxt som möjligt. Ett steg i rätt riktning var att bli skuldfri, vilket han blev så sent som i april i år. En miljon kronor hos Kronofogden har med hjälp av skuldsanering blivit noll.
– Det var otroligt skönt. Innan det här har jag inte kunnat fixa en lägenhet, mobilabonnemang och sådana saker. Nu blir jag mer självständig. Skulden har också varit en anledning till att spela och nu finns inte den längre.
Är du klar med spelandet för gott nu?
– Jag tror det. Det känns som att livet börjar nu.