Text & foto: Embla Starke Sundén

---

Historier om mord och kriminalfall har varit en del i berättandet i alla tider. Förr spreds det från person till person, från by till by. Idag skildras berättelser om mord i ljudfiler med utdrag från förhör med gärningsmän, vittnesmål från förtvivlade anhöriga med toner av stråkar och pianoklinkande i bakgrunden. Berättelsen får en extra nerv i och med att det är på riktigt.

HAGA. Söndag förmiddag en dag i början av maj. Luften är kvav och molnen är tunga och varnar för regnet som komma skall. Ett stenkast från Järntorget står en grupp samlade, med broschyrer i händerna, i funktionsdugliga kläder och skor. En samling på sju väninnor samtalar med varandra innan de riktar uppmärksamheten mot Jan Palmén som ska guida dem genom Haga.

Nu börjar kriminalvandringen som fått namnet ”Luderkupor, änglamakerskor och styckmord i Haga”. Det är en av de guidade turer Jan genomför där man får ta del av berättelser om den lokala kriminalhistorien och de brottslingar som verkade i 1800-talets Göteborg. Han är en kriminolog och ljudtekniker som tidigare har arbetat på Sveriges radio, vid polisen och ekobrottsmyndigheten. 2018 var han mitt emellan jobb och plockade då fram det material som han under åren, på sin fritid, samlat på sig om Göteborgs kriminalhistoria. Han hade inte  vetat vad han skulle göra med sitt intresse för krimberättelser men plötsligt var det som att alla bitar föll på plats.

– Då tänkte jag att jag skulle ha ett tillfälligt jobb innan jag skulle söka en annan tjänst till hösten. Jag tycker ju om att vara ute. Under den tiden passade jag en hund ofta, så då kunde ju han följa med. Det blev så tydligt att jag skulle kombinera dessa intressen med kriminalhistorien, förklarar Jan.

True crime-genrens popularitet har utvecklats i takt med poddens framfart. True crime är ett brett begrepp där alla kriminalfall som innehåller något korn av verkligheten har förts samman under samma paraply. Det finns många nyanser i true crime; berättelserna kan vara mer eller mindre dokumentära och dramatiserade. Det finns ju dessutom en grad av just underhållning till skillnad från den journalistik som syftar till att vara åt det granskande hållet.

Ester Pollack, medieforskare och professor i journalistik vid institutionen för mediestudier, har studerat utvecklingen för svensk kriminaljournalistik under 1900-talet. Hon resonerar kring att begreppet blir luddigt då det i berättandet finns ett annat sätt att förhålla sig till verkligheten. Det gör att det blir krångligt att hålla isär det journalistiska och det underhållande. True crime-poddar har väckt debatt och kritik då de poddarna ofta frångår den pressetik som kriminaljournalistik ska hålla sig till.

True crime som genre kännetecknas av att det ska utgå ifrån sanningen, samtidigt som det är ett berättande och inte enbart en redogörelse. Ester Pollack förklarar att berättande är beroende av just karaktärer och skeenden som ska föra berättelsen framåt. Karaktärerna porträtteras ofta som stereotyper av vad som är gott och ont.

– De verkliga personerna ska då ”läggas till rätta” för att passa in i berättelsens struktur. Vi vet ju inte till vilken grad detta görs i true crime, vi kan ju bara gissa. Men att fylla ut vissa delar för narrativets skull är nog ofta nödvändigt, säger Ester Pollack.

Gruppen har nu stannat intill Skanstorget, precis vid ingången till Haga. Där kan man se hela Skansen Kronan utan alltför mycket träd och grönt som skymmer sikten. Skansen Kronan fungerade som ett fängelse mellan åren 1854-1858 på grund av den platsbrist som rådde på andra fängelser.

– Carl Fredrik Lilja, även kallad ”stortjuven”. Han avtjänade ett av sina fängelsestraff här på Skansen Kronan. Han sålde sprit till de andra intagna på fängelset, så det var inget de behövde vara utan under sitt straffarbete, berättar Jan Palmén.

Jan hade länge känt att han saknade att syssla med radio och startade därför en podcast i början av året. Tanken var att släppa poddavsnitt där han redogör för ett kriminalfall från Västsverige i varje avsnitt.

Podcastavsnitten låg uppe på olika plattformar för alla att lyssna på, kostnadsfritt. Förhoppningen var att kunna finansiera den med hjälp av sponsorer. Han valde dock efter ett fåtal avsnitt att sluta göra podcasten då den research som var nödvändig inför varje avsnitt helt enkelt tog mer tid och energi än vad som gick att undvara.

Det fanns svårigheter vad gäller marknadsföringen också. Jan upplevde att det inte var helt lätt att få en klar bild över lyssnarsiffrorna för podden. Han var medveten om att den grupp som var mest intresserade av de kriminalhistoriska vandringarna inte konsumerar poddar i någon större utsträckning. Det skulle då vara nödvändigt att sikta in sig på en ny målgrupp och nya sätt att nå fram och marknadsföra verksamheten.

”Jag kunde inte veta vilka det var som faktiskt lyssnade på poddavsnitten, men det var tydligt att min huvudsakliga konsumentgrupp inte tog del av podcasten. De var med på vandringarna, men inte mer.”

Jan Palmén

– Det finns också en stress i att släppa avsnitt kontinuerligt vilket inte är möjligt med tanke på att det tar tid från arbetet med vandringarna. Jag funderar på att samla poddavsnitten tillsammans med researchmaterial bakom en betalvägg och släppa avsnitt när det hinns med, säger Jan.

Nu tittar gruppen upp mot skyn. Himlen är mörkare och blåsten har hittat till Haga. En av väninnorna sträcker ut handen för att känna efter. Just när gruppen stannat framför porten till Skolgatan 12 kommer de första dropparna. Medan regnet duggar berättar Jan Palmén om den änglamakerska som bodde här i slutet av 1800-talet. Änglamakerskan, Pernilla Tufvesdotter, erbjöd sig att mot betalning ta hand om barn vars föräldrar inte hade möjlighet att göra det.

– Det uppstod problem när en mamma insisterade på att få träffa sin son som hon lämnat till Pernilla. Till en början hittade Pernilla på ursäkter till varför sonen inte gick att besöka. Mamman fick till slut träffa sin son, försvagad och mager. Det skulle senare visa sig att pojken som visades upp inte var mammans son. Pojken var utbytt, då änglamakerskan haft ihjäl sonen inte långt efter hans ankomst till Skolgatan 12, berättar Jan.

Vilken grupp är den största konsumenten av true crime i form av serier, böcker och poddar? Studier visar att kvinnor generellt sett är större konsumenter till genren. Amanda Vicary är en socialpsykolog från USA som gjort en studie om den typiska konsumenten av true crime. Studiens resultat visade på cirka 70 procent kvinnliga konsumenter. Det framgick också att kvinnorna till stor del var intresserade av den psykologiska aspekten i true crime; att förstå vad som gör att människor kan begå så pass grova brott.

Jan Palméns kriminalhistoriska vandringar intresserar framförallt kvinnor. Han har teorin att de konsumerar genren i högre grad då kvinnor är och historiskt sett har varit mer utsatta för brott av grövre slag.

Så vad är det som är så intressant med detaljerade berättelser om folk som begår de mest fruktansvärda handlingar? Enligt Scott Bonn, en amerikansk professor i kriminologi och författare till boken ”Why we love serial killers”, handlar det om känslan av rädsla. Rädsla är den starkaste känslan vi har och människan gillar att trigga igång den.

Marknaden för brottsberättelser har alltid funnits men den kan vara mer eller mindre aktualiserad i samhället, inte minst politiskt. Frågorna som rör brott och straff engagerar folk. Ester Pollack har märkt i sin forskning att det sällan är just brottsutvecklingen i sig utan att det också beror på de aktörer och intressen som sammanfaller som gör att något blir aktuellt.

Kriminalvandringen börjar lida mot sitt slut. Nu står alla och kollar upp mot vindsfönstret på Landsvägsgatan 8. Där bodde Anna Britta Persson, Sveriges kanske första kvinnliga styckmördare. År 1862 mördade hon och styckade sin vän Lotta som hon lurat av både tyger och pengar. Något som chockerade dåtidens rättsväsende.

– Det var helt otänkbart att en kvinna kunde begå en sådan handling och dessutom klara av att lyfta upp delarna utan en medbrottsling. Själv sa Anna Britta att hon inte varit själv. Hon hade fått hjälp av djävulen, avslutar Jan Palmén söndagens kriminalvandring.